Svensk ordbok 2009, webbversion
verb flätade flätat
flät·ar●äv. fast sammansättn., seinfläta
binda eller sno i en fläta
el. på annat sätt
○ofta bildligt(omärkligt) foga in
författaren har flätat in en kärlekshistoria i den spännande handlingenfläta in ngt (i ngt)sedan 1764Subst.:vbid1-925549inflätande,
vbid2-925549inflätning